Vi två, 17 år

Hejsi!
Metaforbloggans två författare har annat för sig än att skriva metaforer just nu tror jag, även om metaforerna såklart alltid finns i vårt medvetande, och ni också kära läsare! En av er läsare sa redan från början att en dåligt uppdaterad blogg är ungefär som misosoppa, tunn och blaskig, och därför borde väl nu vara stunden då jag, å hela er trogna Metaforbloggs vägnar, lovar att börja blogga mer. Men det tänker jag inte göra faktiskt. Inte lova något ni vet att ni inte kommer hålla, det kan få vara dagens visdomsord, från mej till er.
Detta inlägg skriver jag alltså bara för att berätta för eder att Metaforbloggen inte har lagts på is eller på hyllan.
 
Ni ser, ingen Metaforblogg där inte.
Dock har vi faktiskt lagt den högst upp på vår enorma, skrangliga, konformade att-göra-hög. Och som ni vet, det man lägger högst upp på en sådan hög är det som ramlar ner och försvinner bakom högen, och man ser det inte förrän man städat undan och fått gjort hela skiten. Man kan jämföra det med alla kläder på sin skrivbordsstol. Det ramlar förr eller senare ned, och man hittar inte dendär supersnygga sjalen förrän det är dags att dammsuga en vecka senare. Oklart? Kanske de kanske.
Jaja kompisar, lycka till med era julklappsköp,  köp en get och skicka den genom cyberspace till bättre behövande är mitt tips. Bra grej, oklar tjej, hej hej.

Här kan man va. Tyvärr är man inte det. God jul!

Waka waka

Kära vintertrötta, vinterglada, vinterdeppiga, vinterpigga och alla andra läsare!

I sånnahär tider, när det är vinter, man är ungefär ett år för ung, det regnar kroniskt ute, händerna är konstant torra, man har ont i ryggen av allt plugg, ens kropp är vit som om man aldrig ens hört talas om solen och man får headache bara av att bara höra alarmet ringa på morgonen, är det lätt att deppa ihop. Men då, kära läsare, är det dags att sluta deppa och börja peppa. För efter regn kommer det alltid solsken och efter vintern kommer alltid våren. Till och med när livet är som vintern i Narnia, man tror att den aldrig kommer ta slut. Men precis som i Narnia, plötsligt är det vår. Därför kompisar, är det bäst att göra det bästa av situationen.

Gör alltng som du inte kommer kunna göra när du är 18, alternativt låtsas att du redan är 18.
Köp ett snyggt, stor paraply och uttnyttja att de är stort så du kan säga "You can stay under my umbrella, ella, ella, eh, eh, eh" till snyggkillen på busshållplatsen.
Lägg dej i badkaret med massa badbomber och och smörj in hela dej med någon trevlig bodylotion.
Lägg en värmepåse på ryggen när du pluggar så får du garanterat mindre ont, iallafall så blir du varm.
Gå ut och catcha D-vitamin så fort som solen vågar visa sig och byt alarmsignal till någon låt som gör att du istället för att tänka FML när du vaknar, istället tänker att det är tur att du vaknar idag så du får höra denna vackra låt.

Kanske känns livet bättre då. Annars rekommenderas Teneriffa som ett soligt resmål. Och såklart, drink tea. There's lot's of tea. Hejdå.

Vi kommer från samma plåt!

Hejsan din mysbulle!
Dessa härliga juletider va! I söndags var det visst andra advent. Har väl inte hört på maken så trevligt!
Jag hoppas att ni suttit ned, tänt några (två, uppenbarligen) ljus? Druckit massor av julmust? Mumsat lite på pepparkakor? Luktat på glöggen? Ätit lussebullar/saffransbullar/lussekatter? (kärt barn har många namn alltså)
En tanke uppstod i mitt så djupt tänkande huvud när jag traditionsenligt petade bort russinen från lussekatten, så varsågod julvänner. Begrunda detta lika noga som julevangeliet är ni rara.

Vi är som lussekatter. Snygga, välformade, gula (varierande detalj) och väldoftande. Sen bär vi alla lite jobbiga russin inom oss också. Fast många andra gillar oss och våra russin, trots att det kan verka helt otänkbart för oss. Ibland plockar någon annan ett russin från oss, och då förstår vi ingenting alls. Varför vill personen ha mig och mina russin? De som bara är fula och skrynkliga. Fast egentligen kanske inte våra russin är så tokiga, men det är trots allt ändå svårt att låta någon ta dem för att de sitter så inbakade och tight i oss.

Att ta bort ett russin kan svida lika mycket som att dra bort ett plåster (ibland sitter ju plåster kvar alldeles för länge, trots att allt är superfräscht och läkt där under!)

Exempel på russin. 
...Att man tycker att ens fötter luktar äckligt.
...Att man inte har så snygg julbelysning, eller den största julstjärnan i kvarteret.
...Att man aldrig blev lucia i mellanstadiet.
...eller staffan stalledräng heller för den delen.

Men hallå! Det är okej! För du är ju en cool och snygg lussebulle! Det kommer såklart alltid finnas de som säger och tycker " men euw, du är ju som ett enda fult russin hela du".
Fast det är inget att bry sig om, det är ju faktiskt bara fisiga katrinplommon. Ovärt att bry sig.
Så ta du en extra pepparkaka!
Och glöm inte att: vi är alla från samma ugn. 

KLART SLUT, TOMTETJUT!

Svåra saker

Hej kära varelser!
Ena halvan av oss sitter här vid datorn och lyssnar på Bishop Allen och borde räkna matte. Men vad är matte värt när man kommer på att Metaforbloggen inte blivit uppdaterad på flera dagar?
Inget värt alls kan jag berätta, inget alls.

Idag kompisar, ska vi prata om allvarliga saker, nämligen kärlek. Kärleken, kära läsare, är något som får oss att bli både himlsastormande lyckliga och så förtvivlade att vi gråter huvudet av oss på natten samtidigt som vi lyssnar på Jag Hatar Att Jag Älskar Dig Men Jag Älskar Dig Så Mycket Att Jag Hatar Mig. Kärleken är svår, och det finns mycket att säga i ämnet, men idag ska vi prata om kärleksbalansen, i växter. För precis som det finns mycket som man måste tänka på när man har en blomma på fönsterbrädan, så finns det lika mycket, om inte mer, man ska tänka på när det handlar om kärlek. Och kärlek är precis som växter.

En växt vill varken ha för lite eller för mycket vatten, vattnar man för mycket så dör växten, och vattnar man för lite så dör växten. Växten får heller inte få för mycket, eller för lite, solljus.Varje växt är liksom individuell, och vad som är lagom för olika växter varierar från växt till växt. Det gäller att pröva sig fram, vattna lite lagom och se vad som händer!

Och som tur är så behöver växten inte ha dött bara för att man råkar ha glömt att vattna på tre veckor och den lilla blomman ligger halvdöd på jorden. Nej, misströsta icke, växten kan klara sig ändå!

Men nu kommer vi till den sorgliga, men ändå hoppfulla delen. Vissa växter är helt enkelt inte menade för vissa människor. Vissa folk klarar alldeles utmärkt av att sköta en kaktus, men skulle aldrig lyckas med rosor. Andra misslyckas ständigt med sina liljor, medan ljuv harmoni uppstår när personen istället köper en orkideé. Så förtvivla icke, om du känner att du inte lyckas med dina krukväxter. Just din växt har kanske bara inte dykt upp än. Håll ut!

Denna man har ännu inte hittat rätt, men kanske finns hans drömtjej på nästa strand!

Kära läsare, Er trogna Metaforblogg står till er tjänst om ni vill berätta för oss om era kärleksbekymmer. Bara hojta till i kommentarsfälten så ska vi hjälpa er så gott vi kan. Vi har sammanlagt nästan 35 års erfarenhet av dett ämne.

Också dagens fun fact:
Söker man på 'slokande växt' på Google kommer det upp väldigt många bilder på växter, där det flesta inte slokar alls, plus en bild på Fredrik Reinfeldt. Ni får göra er egen tolkning av detta.

Lev väl!

God dag tillönskas eder

Hej vänner!
Jag har förstått att världen gärna hade använt mer metaforer i vardagen, om de bara hade vetat hur man skulle använda dem. Självklart kan metaforer användas var som helst och när som helst, ju mer desto bättre till och med.
Men för nybörjaren kommer här nedan en lista över användbara metaforer som kan användas vid olika vardagliga tillfällen, från eder tillgivna metaforblogg, till Dig läsare.

För...
...tråkiga lektioner: "Denna lektionen var lika tråkig som en näringsväv för urdjur!"
...god mat: "Detta var godare än chokladtårtorna i himmelen!"
...folk som är billiga: "Hon/han är billigare än ett kinderägg!"
...folk som är riktigt supperbilliga: "Han/hon är billigare än ett kinderägg, men utan leksak innuti!"
...söta par: "Dom var sötare än två hästar i en hage!"
...kloka människor: "Han/hon är klok som Nelson Mandela, Al Gore och Jesus, tillsammans!"
...snygga killar: "Han var snygg som den renaste och mest välskapta morot, utan vare sig smuts, jord eller mutationer!"
...nystädade rum: "Det är rent som på en målarduk som ingen ännu satt penseln till!"
...stressade situationer: "Jag är mer stressad än jag hade varit om jag hållt en tändsticka i handen som brinner från båda ändar samtidigt som telefonen ringer och det knackar på dörren!"


Utan mutationer. Eller?

Ha världens bästa natt, och imorron också!

Sicken blåsning!

Nämen hallå alla! Vad trevligt att ni tittar in här. Idag bjuds det på frågesvar, stormspråk och finfilm! Det är ju inte tisdag för inget.

Vi börjar med frågan. Från vår välsignade läsare;
Anonym:
vem är berit och varför blir hon lugnad?

Nämen hejsan på dejsan! Du verkar minsann lite blåst.
Berit. Hon tog oss med storm. Ja, hon var kanske lite som Vargen i favorittidningen Bamse. Lite hård och blåste omkull träd, tåg och kastade vatten på oss och sådant.

Men som Bamse sa: "Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare."

Så tänker vi såklart även om stormar som Berit! Var snäll mot dem och hela jorden, släng ditt skräp och så behöver inte Berran komma och frusta dig i nacken igen!
Tack för frågan "anonym" vi hoppas att du och alla biljoners, kanske förvirrade läsare, har kommit till insikt.

Här är en film på ett annat språk om skräp. Hoppas ni gillar den otroligt mycket!

Glöm nu inte att äta och sova. Det är bra!
BAMSEKRAMAR

Söndagscitat som till och med får Berit att lugna sig!

Det är inte bara i kyrkan man hör visa ord i advent och juletider, utan även såklart här! Er 4ever trogna, Metaforblogg!
Så trots att det är vilodag, klämmer vi ut ett citat. Håll er i hatten vänner (det blåser ute har vi hört?)!

"Även ett monster kan ha mjuk päls"

Klura på den ni, käraste mänskliga läsare!
Ooa ut i natten, så hörs vi snabbt som katten.

Jul é kul!